Vad händer med meddelade tillstånd och dispenser när kommunala vattenskyddsföreskrifter upphävs? Hur ska dessa beslut hanteras? Miljöjurist Jonas Christensen från Ekolagen Miljöjuridik resonerar kring frågorna.
Vad gör vi med dispenser fattade enligt vattenskyddsföreskrifter som har upphävts?
En allmän kommentar är att jag anser att det när det finns vattenskyddsföreskrifter behövs såväl ett tillstånd enligt skyddsföreskrifterna för BDT-avloppet som en anmälan enligt förordningen om miljöfarlighet och hälsoskydd. Vattenskyddsföreskrifterna beaktar bara skyddet av grundvattnet (eller ytvattnet om det är en ytvattentäkt). Förordningen beaktar miljöpåverkan bredare (t ex övergödning) och även hälsoskydd (lukt mm). Därför kan inte ett tillstånd enligt skyddsföreskrifterna ersätta en anmälan enligt förordningen utan båda behöver handläggas parallellt. Ibland skulle allt kunna hanteras inom ramen för samma ärende och skrivas i samma beslut, men det beror även lite grann på hur man har gjort med delegation och hur taxorna är konstruerade (ibland har ena frågan schablonavgift och andra timavgift). Och det kan vara lite kruxigt med att man har olika beslutsmallar som behöver samordnas i så fall.